Sixxhundred

…har jag aldrig riktigt förstått mig på, än mindre det här med feminism. Jag är en aning konservativ och tycker att vi ska hålla isär manligt och kvinnligt, män och kvinnor är olika både fysiskt och psykiskt så jag tycker inte man ska försöka låtsas som nåt annat. Jag tycker att allt är upp till var och en, vill en kvinna ta jobb som grävmaskinist så gör det! Vill en man ta jobb som mattant så varsågod! Varför ska det hela förstoras upp så fruktansvärt?? Allt ska verkligen analyseras in i minsta detalj och jag är så trött på det. Håller absolut med feministerna i kampen om lika löner, varför ska en kvinna som utför samma arbetsuppgifter som en man på samma arbetsplats tjäna mindre? Men det tycker jag inte har med feminism att göra, det är ju en mänsklig rättighet snarare. Det här ämnet har blivit så stort och manipulerar våra tankar dagligen i media, ta till exempel tidningen ”Vi Föräldrar”. För några nummer sen kom det en insändare som var rasande på att en annonsör i tidningen hade riktat in sin målgrupp på pojkar eftersom annonsen handlade om lek och lär med bilar och traktorer. Annonsören bad om ursäkt och menade på att i fortsättningen skulle dem rikta sig till flickor oxå. Jag tycker inte att det är fel att flickor uppfostras till flickor med allt vad det innebär och vice versa, annars blir väl barn förvirrade? Man borde rikta in sig på individen istället för att göra män mer kvinnliga och kvinnor mer manliga. Låt inte samhället bli fullt av unisex-människor, eller vad kallas det ”metrosexuella”? Se bara där, det finns till och med ett ord på det! Det har oxå diskuterats mycket kring det här med att gravida inte ska särbehandlas, eftersom de menar på att en gravid kvinna inte är sjuk. Men nu har några kvinnor som blivit diskriminerade av Föräkringskassan fått rätten på sin sida genom HD. Försäkringskassan har alltså avböjt deras ansökan av havandeskapspenning vad jag förstår, de har alltså menat på att de ska kunna utföra sina jobb oavsett. Jag minns blanketten för havandeskapspenning, man skulle utförligt fylla i hur många kilo man lyfte per dag och så vidare, hur sjutton ska man kunna uppskatta nåt sånt? Det är ju inte var dag man har en våg i fickan… Det är helt sjukt! En kvinna får liksom inte längre vara kvinna, en graviditet ska vara en dans på rosor och sen när bebis kommer är det jättebra om man överlåter så mycket som möjligt av föräldraledigheten till pappan, helst så tidigt som möjligt. Vad man inte tar hänsyn till är att många lider nåt fruktansvärt av att bära fram barn, smärtan är heller inte över när barnet är fött. Det tar väldigt lång tid för många att återställa sig efter en förlossning. Vissa har det lättare än andra men ni förstår principen! Man ska jobba, jobba, jobba och orka hur mycket som helst i dagens samhälle. Alla gravida borde få minst den sista månaden av graviditeten ledigt för att ordentligt vila upp sig inför det som väntar. Barnen är ju trots allt det viktigaste vi har och kvinnorna som bär fram dem är riktiga hjältar, ska det vara så svårt att förstå? Jag tycker det är bra att pappor har fått 50 % av föräldraledigheten och att man får bolla med dagarna hur man vill, alla ska ha rätten att välja utifrån sin egen situation. Sen menar jag inte att pappor inte ska få vara hemma med sina barn, självfallet ska de det – det bygger ju relationen mellan pappa barn väldigt bra! Som sagt, det ska vara individuellt men jag tycker inte att föräldrar ska få sneda blickar för att de väljer ”det gamla sättet”. När jag var gravid förra gången fick jag otroligt mycket hjälp på jobbet av en kollega som kommer från Bosnien, det var väldigt uppskattat! Där behandlas gravida som kungligheter berättade hon, familjen hjälper till med ALLT så den havande inte ska behöva anstränga sig alls. Sen är det säkert olika från generation till generation, liksom det är här i Sverige. För de äldre här är det nästan konstigt med pappaledighet. Man har nu till och med fått fram ”Fru Gårman”, bara det säger ju allt om vart vi är på väg. Spelar roll att det är manliga gestalter på skyltar… Suck! Sverige är nästan främst i världen med sin jämställdhet, sen kan man undra om det verkligen är så bra som vi tror att det är? Tänk på det. Jag vet vad jag tycker, kan skriva om det här i oändlighet för jag tycker det är så jävla skruvat men nu får det räcka för den här gången. Kanske jag får elaka kommentarer men Sverige har i varjefall en bra lag som heter yttrandefrihetslagen.

Vince Neil sjunger om sin dotter som dog av cancer endast 4 år gammal…

Men inte mycket att hurra för – påpeka ”små, små”! I den här takten blir det nog inget snötäckande landskap, pulkaåkande, snögubbsbyggande eller knarr under skorna förrän i februari månad. Men känslan känns i hela kroppen, bara att få se snöflingor är ju speciellt! Hoppas, hoppas att det kommer mera!! Eller vad säger jag? Jag har ju inte ens en funktionell vinterjacka för den kommande kylan… brr. Vet precis hurdan jag vill ha men hittar ingen någonstans, ganska frustrerande. Min gamla är för liten, är nämligen storlek XS på den. Ska ragga tag på nåt i veckan, är ute efter en mössa oxå. Får se vad det blir.

Idag är det onsdag. Ska ta en dammsugning här hemma, annars vet jag inte. Känner inte för några vidare utsvävningar heller, kanske tar en promenad med vagnen senare så Isabell får se den lilla snö som faller. Om den är kvar då… Verkar avta nu faktiskt. Helgen som kommer har vi mycket vi vill göra men ack så liten tid. Om ändå helgen var lite längre. Vi har pratat om att bjuda hit Manges kompis, ha tacokväll och umgås. Sen pratade vi om att hälsa på familjen Jönsson nere i Linköping. Sen vill min kompis Sara bjuda oss på middag. Mycket…

I morse vaknade Isabell klockan 6, vi käkade frukost med Mange sen for han till jobbet vid 7 och vi gick och lade oss igen. Kors i taket så somnade vi om till 8.30! Underbart! Utsövd och pigg, ahhh.

Nej, om jag ska ta och komma ur pyjamsen någon gång. Isabell springer även hon omkring i sin pyjamas med fiskar på, såå söt!

Vaknade tröttare än tröttast av att Isabell var piggare än piggast klockan 5 i morse, känner att dagen vill ta slut nu för mina stackars ögon som kämpar sig uppe. Än är klockan bara tjugo i åtta… Dagarna blir låååånga när man går upp sådär tidigt, dessvärre blir kvällarna desto kortare och därmed den egna ”vuxentiden”. Isabell har somnat nu, hon slocknade i min famn vid sju. Vet ej om det är för natten, hann nämligen inte ge henne välling innan gluggarna gav upp… Får göra det när hon vaknar till. Natten som gick vaknade hon endast EN gång, woohoo!! Kors i taket nästan. Hoppas på nåt liknande i natt! Äsch, nu är det slut på sömnsnack, blir ju ännu tröttare av det… Klockan 8.51 i morse begav vi oss med buss till stan, tog en ost och skinksmörgås på Hellman’s Café där Isabell flirtade in sig hos en dam riktigt ordentligt. Hon kan sånt där, hehe. Sen gick vi till babyrytmiken för att träffa andra bebisar och sjunga och dansa. Efteråt fikade vi med de andra ifrån mammagruppen och barnen fick ”leka” av sig lite, väldigt trevligt. Sen gick vi vidare för att luncha på Danuta’s, väldigt god mat och mycket bra service. Varma rekommendationer! Sen skyndade Isabell och jag till bussen som skulle ta oss hem. Mycket ätande idag med andra ord, propp kan man oxå kalla det. Men dagen har varit kanon, alltid kul att umgås med andra mammor och känner att man börjar lära känna varndra lite mer i gruppen nu. Vi ska ses på måndag igen. Ska åka in till stan nån mer gång den här veckan, är på jakt efter en farsdagpresent och en mössa till mig. I morgon blir det dock lugnt, eller lugnt och lugnt – måste städa här hemma för det ser ut som faaan. Usch. Ikväll har jag varit oerhört illamående och grinig, hoppas min älskling har överseende med det. Illamåendet kan jag dessvärre inte påverka och humöret har jag ansträngt mig för att inte låta gå ut över nån annan här hemma men det är svårt. Tröttheten gör mycket. Tyvärr. Blir en tidig afton, men innan läggdags ska jag gå in och krama på min kära sambo <3 Bye, bye Sweden!


Busig men söt, det är min flicka det

Nu sover Bell, lade henne i spjälsängen, gav henne ”Bosse” och nappen, bäddade om med en filt och satte på speldosan – 1 minut senare sover hon som en stock. Så nu sitter jag här igen, inte direkt för att jag har nåt speciellt på hjärtat mer för att jag känner mig lite rastlös. Älsklingen jobbar till 15.30 idag. Ibland känns dagarna sååå långa, svårt att alltid hitta på nåt. Speciellt en dag som denna då man faktiskt inte vill gå utanför dörren. Det är så kallt, brrrr… Men Bell och jag har haft skoj ändå, det har vi alltid. Man måste ju aktivera de små liven trots allt. Hon är mitt allt. Kan inte sluta undra vad för liten parvel jag har i magen denna gång, är det en flicka eller en pojke? När kommer den? Hur kommer det att bli? Mycket rör sig i min skalle just nu, det är ganska mäktigt att bli en tvåbarnsmamma! Nu har man liksom varit med om det hela en gång tidigare så oron är inte lika stor som den var då, man känner sig mer säker men ändå undrande över själva familjesituationen. Hur kommer Isabell att ta det här med att bli storasyster? Hur blir tillfällena då Emilia oxå är här? Hur kommer Mange att bli som trebarnspappa? Kommer vår kärlek att räcka till, dels för varandra och för barnen? Allihopa ska få lika mycket. Det blir en omställning, självklart! Men ser fram emot det väldigt mycket! Vi behöver flytta… IGEN! Men det hade vi pratat om redan innan eftersom vi saknar stan båda två. Gäller bara att hitta nåt passande, vilket inte är det lättaste. Man vill ju hitta ett ställe där man kan bosätta sig, är trött på att flytta hit och flytta dit. Vi vill båda ge barnen en trygg uppväxt, en stabil tillvaro där dem senare kan skaffa sina kompisar och inte behöva byta dagis/skola/fritids. Vi behöver en fyrarummare. Håller ögon och öron öppna framöver… Året ut har vi tänkt bo kvar här men sen så, up up and away

Igår målade jag mina naglar chockrosa, ni som känner mig kan nog inte tro sina ögon men det är sant och vet ni vad – det är faktiskt riktigt snyggt! Jag har på riktigt kommit av mig vad det gäller utseendet, det kan gå hela dagar utan att jag reflekterat över min egen spegelbild… Då är det illa! Satt och tittade på gamla kort igår, foton från förlossningen och framåt. Herreguuuud, säger jag bara så man såg ut! Hade inte färgat håret på bra länge så hade en utväxt som inte var av denna värld och fet som ett smocko. Jag som hade ett mål till Isabells ettårsdag, att gå ner alla graviditetskilon… Pyttsan! Var på väg i somras då jag faktiskt tappade kilon men så kom det här. Kommer att svälla upp igen. Antar att det är det som gjort att jag tappat intresset för min egen spegelbild. Men va fan, man behöver ju inte se ut som sju svåra år för att man väntar barn. De har massor med mammakläder på Tradera, ska kolla där sen när det blir aktuellt. Magen verkar bukta lite redan nu, de säger att magen blir större när den redan har varit uttöjd tidigare. Suck!

Här är en bild från juni månad, Isabell var såå liten och jag var såå blek… Ehm…

Se där, nu fördrev jag tiden en liten stund i varjefall och snart är gubben min hemma och jag ska laga middag. Blir nog fiskpinnar, potatis och hollandaisesås idag, Isabell gillar det starkt.

Det började i natt, vaknade till och hörde vinden susa i träden utanför. Sen övergick susandet till dånande ljud från våra vindsförråd, det lät som om nån flyttade möbler därute! Det har ännu inte avtagit och jag drar mig för en promenad i det friska. Lite väl friskt för att vara behagligt. Det blåser storm, typ. Tofflor är ett måste, det är svinkallt härinne för fönstren håller fan inte tätt. Kvällar och nätter är värst, sover med strumpor på och det kan jag säga är emot mina vanliga sovrutiner. Det skulle tydligen falla snö över landet idag, skulle bli uppemot 30 centimeter. Dock inte här på östkusten. Vet inte om jag ska hurra för ska jag vara ärlig så längtar jag lite till den första snön. Ska bli så kul att se Isabells reaktion på det vita fenomenet Det kan få komma ett tunt, tunt täcke som sen smälter bort för att komma tillbaka till jul. Vi ska köpa en pulka till Isabell i julklapp så jag hoppas att det kommer bli lite vinter i varjefall.

Isabell tar sig fram som en galning, kryper så det står härliga till! Har nu börjat karta sig upp på möbler, vårt vardagsrumsbord är favoriten att träna på. Blir lika rädd varje gång! Hon har kommit till det stadiet då hon ställer sig på knäna och kikar upp över bordskanten, så snart blir det väl att hon ställer sig upp helt… Gihh!! Vart tar tiden vägen egentligen?? Var ju bara nån månad sen som hon knappt kunde sitta stadigt! Ibland är hon mer vild än tam, undrar vem hon kan ha ärvt dem dragen ifrån… Mange! På tal om det så är det farsdag på söndag och än så länge har jag inte en susning om vad jag ska hitta på till honom… För än så länge är det ju jag som får stå för den biten. Blir väl nån liten gåva av nåt slag. Ingen som har förslag? Vore tacksamt!

Förresten, har uteblivit med en viktig detalj här på bloggen! Min mamma och Janne har ÄNTLIGEN gått och gift sig, de gjorde det i smyg <3 De är nu på smekmånad i Tunisien och gottar sig. Är såå glad för deras skull!! Välkommen i familjen på riktigt Janne

Guns ‘n’ Roses November Rain!

Som mina trogna läsare kanske redan har märkt så har jag ändrat om lite här inne, dessvärre ville inte bilderna hänga med på förändringen. Det är bara att blicka framåt mot de nya, kommande bilderna som jag ska anpassa i storlek. Orkar fan inte redigera alla gamla…

Igår gjorde jag lite nytta genom att jobba några timmar, känns alltid lika bra efteråt! Det som är det allra bästa är att få krama och pussa på Isabell efter arbetsdagens slut, det märks tydligt att saknaden är ömsesidig och det är underbart! Tänk sen när mammadagarna tryter och det är dags att göra så kallad nytta varenda dag, lämna lillan jämt och ständigt… Buhuu!! Men visst ska det bli skönt att komma ut i arbetslivet igen, ingen tvekan om den saken. Men nu väntar vi ju en till knodd, så vi får se hur vi gör med ledigheten. Mange får väl ta pappadagar när jag får havandeskapspenning. Eller nåt. När vi vet när den är beräknad blir det lite lättare att planera, så vi skjuter på det för tillfället. Tillbaka till jobbsnacket. Det gick bra att jobba igår, inga konstigheter. Då det var halloween så bjöd vi alla barn på godis och leksaksspindlar. Halloween gjorde sig påmind oxå då när några gäster hade spelat oss ett spratt… Min jobbarkompis kom in på rummet jag städade och sa ”Anna, jag vågar inte göra mitt rum – KOM!!” Väl inne på hennes rum ser jag sängen där det verkligen ser ut som att det ligger nåt oförklarligt under pläden. Till och med jag fick hjärtat i halsgropen men slet bort pläden och ser då att gästerna som lämnat rummet har knögglat till täcket därunder. Det var riktigt bra gjort! Efter jobbet for familjen upp till kyrkogården, väl där är det kö. Fatta KÖ på kyrkogården!! Innerst inne blev jag fylld av glädje då jag till min förvåning märkte att folk uppmärksammade sina anhöriga under jorden just denna helgen men glädjen blev kortvarig då vi fick ställa bilen långt åt helvete och gå… Men vad gör man? Svärmors grav var proppfull med diverse pynt och ljus, vi satte två marshaller på vardera sida. Jättefint! Min farmor och farfar fick ett gravljus, där var det oxå fint men jag kunde inte riktigt koppla av då jag fick hjärtklappningar för jag var rädd att någon från min pappas släkt skulle dyka upp. Men efteråt kändes det otroligt skönt att ha varit där! Väl hemma lagade jag en lasagne och vi hade familjemys i vardagsrummet resten av kvällen. Tanken var att vi skulle tända ljus och titta på skräckisen som gick klockan 21 på TV6 men båda var fööör trötta så vi gick och lade oss vid 22. Vi vilade dock ögonen på Dansbandskampen som var på SVT1 klockan 20, Black Ingvars var såå jävla bra!! Sen var det Måns Zelmerlöw-tema, riktigt bra!

Ahaa… Så var det söndag och Mange har dragit iväg för att jobba lite extra. Kvar är jag och Isabell, har MASSOR att ta tag i här hemma men jag känner mig yrslig så jag får nog ta det lilla lugna… Blääää!! Ska nu underhålla min dotter som är en aning uttråkad. See ya!!

Bästa låten med Måns.

Det här med högtider älskar jag, det har kommit mer och mer kanske på grund av att man nu är mamma och förväntas föra nån sorts tradition till barnen. Men så var det det här med halloween… Vad göra? Hittills har jag inte gjort ett skvatt för att ”fira” eller vad man nu förväntas göra, har knappt ens reflekterat över att det faktiskt är halloween till helgen. Det enda vi pratat om, som vi visserligen gör varenda år den här helgen, är att gå till gravarna och göra fint. Tända ett ljus, lägga en krans eller en gravbukett. Det är tradition för mig och jag hoppas att våra barn i framtiden förknippar just den här helgen med det först och främst. Sen är ju halloween barnens högtid, liksom påsken. De får klä ut sig och äta godis. Det är ju det bästa som finns enligt barn! Så vad finns det att inte älska med den här helgen? Ju äldre Isabell och det kommande lilla pyret blir ju mer får vi börja ”fira” halloween. Göra pumplyktor, frossa i godis och klä ut dem. Min systerdotter är i Nyköping denna veckan och hade ingen att gå ”bus eller godis” tillsammans med, börjar förstå att dagens barn förknippar den här helgen med just det. Men visst, det är ju ingen skillnad mot vad barn associerar påsken med som EGENTLIGEN är en kristen högtid som de flesta svenskar firar trots sin passivitet gentemot den svenska kyrkan. Det är lite samma princip där vad det gäller påskkärringar och farandet till Blåkulla. Det är som att man avsiktligt vill skrämma barn. Så vad står halloweeen egentligen för? Någon som vet? Ja, jag vet inte och jag bryr mig inte heller. Enligt min mening är det främst handeln som vill öka konsumtionen… Men jag kan sträcka mig till att köpa ett gravljus, lite gottis och att se en rysare den här helgen. Kommande år blir det annorlunda, allt för barnen heter det ju…