sixxhundredTre månader har gått sen jag skrev sist. Ett kvartal. Tjugofem procent av ett kalenderår. Det är en tid och den tiden vet jag inte var den tagit vägen… Jag har inte den blekaste. Det har inte hänt särskilt mycket, bara vardagliga rutiner – halvtaskig sömn, vaknar till en alltmer irriterande alarmsignal, äter All-Brans och en kopp riktigt svart kaffe, plockar fram kläder till barnen, väcker barnen, ger dom frukost och sätter på barnkanalen (tack o lov för denna barnkanal), smetar på fejset, klär barnen, borstar alla tänder och på med samtliga vinterkläder och stress till dagis. Jobb. Stress till dagis igen, småprat med fröknar och deltar i verksamheten en liten stund, klä på samtliga vinterkläder igen, bege sig hem eller till affären. Lagar mat med barnen runt benen och fingrarna på skärbrädet. Mange kommer hem, sätter oss till bords, mat överallt och kladdiga barn. Tvätta, duscha eller bada barnen. Leka eller diska, tvätta, städa… En kopp kaffe med min älskade. Natta barnen, bolibompa, pyjamas, borsta tänder och läsa saga. Hänga tvätt. Duscha. Slänger mig i soffan och är totalt färdig. Orken har varit liten under hösten och jag ber alla medmänniskor om ursäkt för vår asociala inställning! Har bara känt mig så deppig! Jag vet inte vad som gör det. Sliten bara… Vill göra så mycket men inget blir av ändå. SUCK! En kväll som denna gör susen. Jag är solokvist. Barnen somnade ifrån mig, sover gott i sina sängar och Mange är iväg på julbord med jobbet. Jag tycker att det är skönt att bara vara jag, bara vara själv en kväll ibland. Konstigt kanske…
