Jag har nu plågats av en enormt påfrestande huvudvärk i tre dagar! Tar 3-4 värktabletter om dagen för att bli något sånär människa men när den sen kommer krypandes tillbaka vill jag inte leva. Ok, jag överdriver en smula nu men faan vad ont jag har! Vill bara klaga, låt mig. Sen ska jag faktiskt be om att få klaga vidare för min yngsta dotters vägnar, hon är sjuk IGEN. Just idag för två veckor sen var jag med henne på sjukhuset och fick henne undersökt och recept på antibiotika för en smärtsam öroninflammation. Nu är vi där igen, jag vet dock inte vad det är denna gång men hon har lite feber och näsan rinner, hon är hes och allmänt gnällig. Bara en vanlig svensk förkylning skulle jag tro. Men man blir såå less, kan inte barnen få må bra?? Båda hostar och harklar sig nätterna i ända och ska prompt sova i våran dubbelsäng, blir väldans trångt vill jag påstå men vad gör man inte för sina barn? Jag vill att dom ska känna sig trygga, i synnerhet när dom är sjuka! Isabell går på dagis idag som sig bör, blir roligare för henne där än att sitta här hemma med en febrig lillasyster och en halvdöd mamma. Mange jobbar. Han trivs inte så bra på sitt jobb, jag hoppas att han kan hitta nåt nytt – nåt bra… Men vad?
I morgon kommer Emilia till oss. Eller kommer och kommer, Mange får givetvis åka ända upp till dalarna och hämta henne. Hon ha inte varit här på 2 månader nu, hon har inte velat komma. Trodde inte att hon skulle komma på ett tag till för hon har skickat brev om att hon misstrivs hos oss… Får se hur det blir med allt.
Jag måste försöka luta mig tillbaka en stund nu och se om jag får bukt på den här satans huvudvärken, måste passa på när lillsnutt sover middag. Hörs och syns! Au revoir!
