Liksom varenda år fylls jag av en sån enorm skuldkänsla för att jag inte har kontakt med min pappa. Jag varken kan eller vill men ändå ploppar dessa känslor upp, framför allt när det nalkas just farsdag. Skickade ett kort i fredags som antagligen kommer fram till honom idag, kanske han kastar det men det känns ändå bra för mig att ha skickat iväg en liten tanke i form av några rader. Jag hoppas trots allt att han har det bra.
Till Mange hade jag ordnat en liten gåva från döttrarna, det var en bok med fräckisar. Passar honom mycket bra, han blev väldigt glad! Till det var det ett kort där det stod skrivet ”världens bästa pappa”. Det var han värd. Annars firade vi inte så mycket… Blir en fika hos svärfar i veckan för just nu ligger Isabell och jag sjuka. Idag är det dock aningen bättre än vad det var igår, fy faan! Förkylda och allmänt hängiga. Idag har jag en blixtrande huvudvärk som inte är av denna värld… Det blixtrar till så fort jag rör mig och det känns som att jag har ett skruvstäd som klämmer åt på tinningarna. Isabell är snorig och hostig men annars pigg. Just nu tar hon en tupplur, man blir så väldigt trött när man mår såhär. På tal om trött, natten till lördagen var fruktansvärd! Isabell sov två timmar mellan 19.30 och 21.30, två timmar mellan 23.30 och 1.30 sen somnade hon inte förrän 5.50 på morgonen och sov då till 8.00. Jag sov endast 4 timmar totalt… Var helt död igår! Det var helt klart den värsta natten på bra lääänge! I natt har hon bara vaknat två gånger och somnat om lika fort, verkligen skönt för oss båda. Mange sover som en stock oavsett, förstår inte hur han kan när hon skriker. I lördags natt skrek hon bara jag lade henne ner så jag var uppe och gick med henne nästan hela tiden, vi satt oxå och lekte på golvet, gav välling och bröstet, jag provade verkligen ALLT. Jag var rädd att hon hade ont någonstans men så var det nog inte för hon skrek ju inte konstant, till slut tog tröttheten över och hon somnade vid bröstet.
Idag var det tänkt att vi skulle ta en sväng till stan för att träffa mammagruppen på öppna förskolan men när jag mår såhär orkar jag inte och Isabell ska nog inte komma i kontakt med så mycket barn när hon är så snorig. Det blir lugnt och skönt istället, bara vara hemma och ta hand om oss. Kanske det kommer en liten rörmokare till oss för att kolla ett element, eller så blir det en annan dag. Mange ska besikta bilen i eftermiddag, får se hur det går. Hoppas, hoppas att den går igenom! Har ju inte lust att lägga pengar på reparationer nu när det är dags för julklappshandling. Pengar rullar… Suck!
Nä, nu ska jag riva i medicinskåpet efter några alvedon. Klarar inte att ha det såhär… So long 
sixxhundred