Vad är väl mer tjejigt än färgen rosa? Idag bär jag mina alltför slitna och slappa rosa pyjamasbyxor och Isabell har en söt rosa klänning på sig. Vi är sååå fina, eller i varjefall hon
Måndag idag då, inget att hitta på och det regnar. Tråkigt. Skulle ut och knycka lite granris någonstans men det går ju inte, dessutom är det svårt att gå i skogen med barnvagn. Ska lägga små kvistar i fruktfaten, doftar så gott och känslan av jul blir än starkare. I veckan ska jag resa ett pepparkakshus har jag fått för mig, kanske blir lite julbak på det. Får se.
På torsdag är det alltså dags… Är nyfiken samtidigt som jaqg känner mig lite nervös, tänk om jag är längre gången än jag trott! Det ska bli intressant att se.
Vår rosaklädda dotter sitter i mitt knä och drar mig i örat just nu, måste aktivera det lilla busfröt.
… låt aaaaldrig hooooppet försvinna!! Ehm, ja ni vet den där låten… Idag är det första advent och det allra första ljuset har brunnit en stund till frukosten. Hur mysigt som helst! Alla tomtar är även dem på sin plats, juldukarna, gardinerna likaså och stakarna lyser för fullt i fönstren. Nu är dlet juuul!!!
Min karl är och sätter på vinterdäcken på bilen medan Bell och jag donar här hemma. Nu har hon i och för sig sovit en stund och jag har passat på att få undan disk, dammsugit och planterat om en blomma. Så det är väl jag som donar… Skulle egentligen ha jobbat idag men jag bytte med en tjej som ville ha några timmar. Nu blir det lek och stoj
Det finns många bra låtar, här är en av dem ”Eagleheart”.
Bandhistoria.
Bandet grundades 1984 och hette från början Black Water. Från början var bandmedlemmarna väldigt influerade av Black Sabbath och Ozzy Osbourne, även om Staffan Stråhlman lade in en del klassiska inslag.
En tid efter Staffan Stråhlmans avhopp (1985) insåg bandet att de behövde en ny sångare, och det blev Timo Tolkki som tog över den rollen. Efter detta byte så börjar bandet låta mer som de gör idag, klassiskt influerad och väldigt melodisk. Det var även Timo Tolkki som influerade bandet med Blackmore, Rainbow och barockmusik.
De spelade mycket i Helsingfors och de gjorde även sin första demokassett 1987, som bestod av sångerna ”Future Shock”, ”Fright Night” och ”Night Screamer”. Det var genom demon och en konsert på Tavasti Club, Helsingfors, som de fick ett kontrakt hos CBS Finland. I maj 1989 släpptes deras debutalbum ”Fright Night”.
I början av 1990 hade CBS Finland förlorat intresset för bandet, och de var tvungna att finansiera ”Twilight Time” själva. Man insåg också då att intresset för bandet i Finland inte var så stort, utan fansen fanns utanför landet. De fick ett kontrakt hos Shark Records och släppte ”Twilight Time” i Europa oktober 1992, albumet fick också ett stort intresse i Japan och det låg på Topp 10 för importkopior i Japan i fem månader. Juli 1993 blev ”Twilight Time” det bäst säljande importalbumet i Japan.
I februari och mars 1994 släpptes deras tredje album ”Dreamspace” över hela världen. Kritikerna älskade albumet och deras popularitet växte ännu mera.
Man bestämde sig för att leta efter en ny sångare för att utveckla bandets ”sound”, och det blev till slut Timo Kotipelto som blev deras nya sångare. Under våren och sommaren 1994 så spelades det nya albumet ”Fourth Dimension” in. Albumet släpptes 1995 och sålde dubbelt så mycket som ”Dreamspace”. Det är efter detta album som Tuomo Lassila (trummor) och Antti Ikonen (keyboard) ombads lämna bandet, detta beslut berodde främst på personkemin och musikaliska olikheter men också för att Timo Tolkki och Timo Kotipelto ville utveckla bandets musik ännu mera. Jörg Michael (trummor) och Jens Johansson (keyboard) tog de äldre bandmedlemmarnas plats. Det berättas att när Timo Tolkki sökte efter en ny keyboardist annonserade han efter någon som kunde spela som Jens Johansson. Istället blev den riktige Johansson, som tidigare spelat i Silver Mountain, Dio, Yngwie J Malmsteen’s Rising Force med mera, intresserad och ställde upp.
Detta ledde till att bandets femte album ”Episode” (som kom ut 1996) var mer dramatiskt, melodiskt och symfoniskt än förut. Man använde sig även av en kör på 40 sångare och en orkester med 20 musiker.
Under åren som gått har Stratovarius växt som band, de har även sålt guldskivor (med ”Visions” och ”Destiny”) och de fick en ”Emma” för att de var ett enastående exportband 1999.
2000 tog de en paus, och några av bandmedlemmarna arbetade då på sina soloprojekt (ex. Timo Tolkki och Timo Kotipelto). Men de kom tillbaka 2003 då de släppte Elements part 1 och 2.
År 2008 splittrades bandet. Timo Tolkki fortsätter med sitt egna projekt Revolution Renaissance, till vilket han i dagsläget (början av maj 2008) söker bandmedlemmar.
Augusti 2008 så har man fått reda på att dom ska fortsätta att spela in album och har cirka 15 låtar på demo redan. Ersättaren till Timo Tolkki är utsedd och det är Matias Kupiainen.
(Wikipedia)
Ljusstakarna lyser dovt i fönstren och känslan av julestämning kryper sakta inpå en, lite snöflingor på det här så är mysfaktormätaren i topp. Men det lär inte hända de närmsta dagarna i varjefall… Bara vi får lite vitt till den 24 är jag nöjd.
Idag ska Isabell och jag ta bussen till stan, ska träffa de andra mammorna. Ovanligt nog så är jag lugn som en filbunke, brukar annars stressa med dittan och datten såna här dagar men idag gick vi upp i ottan och vi har tid på oss. Skööönt! Stress är det värsta som finns…
I morgon är det helg och jag vet ännu inte när jag börjar jobba, eller ens om jag behöver jobba. Måste höra med chefen idag. Vore ju väldigt gött att vara ledig, har så mycket att stå i här hemma och tiden räcker aldrig till även fastän jag är mammaledig. Man har fullt upp med ett barn som är 9 månader… Men pengar är ju aldrig fel så erbjuds jag att jobba är det ju klart jag ställer upp.
Man tittar ut och njuter en aning fastän man innerst inne vill ha snö och vinter lockar solen alltid fram en viss glädje ur folk. Man blir pigg på nåt vis, människan mår väl bra av ljuset den bringar.
Nu har jag vunnit ännu en auktion på Tradera, börjar få mer kött på benen nu. I början var jag försiktig, visste ju inte riktigt vad det hela innebar. Tror jag har tagit hem sex budgivningar totalt sett. Jag kör en åt gången, annars blir det virrigt. Idag gällde det ett tallriksset som ska bli en julklapp till Bell, det har jag skrivit om tidigare. Hittade ett för 20 kronor i nyskick av märket Bambino, rosa såklart. Bättre pris går nog inte att få, inte ute i handeln i varjefall så jag blev lite stolt. Nu får det räcka med julklappar till barnen, man ska ju inte skämma bort de små. Men jag är ute efter en tomteklänning med luva till lillan, tänkte att hon skulle ha det vid luciafirandet med babyrytmiken och kanske även på julafton. Ska se om jag hittar nåt billigt!
Mange är i Lästringe och jobbar idag, det är inte långt härifrån så han blev upplockad av sina jobbarkompisar i morse. Han trodde inte att arbetsdagen skulle bli så lång vilket känns väldigt skönt för idag måste vi fara till affären. Det ekar i skåpen… Dessutom har jag dragit igång sysslor här hemma som jag bara kommit halvvägs med eftersom Bell avbryter mig hela tiden. Det får man ju räkna med men det känns inte bra att få saker och ting klart. Ska försöka fixa senare när Mange ser till lillgumman. Blir lättare då. Strykbrädan står i vardagsrummet och hälften av juldukarna och gardinerna är strukna. I ena hörnet står två kartonger fulla med tomtar och annat julpynt som jag ska få upp. Jag har ändrat om i Isabells hörna så jag ska få upp några tavlor sen så är det klart. Skulle även behöva tvätta av fönstren men det är det VÄRSTA jag vet så det får Mange göra, han är ju numer proffs på det. På tal om det ska han hjälpa min mormor med alla hennes fönster men jag vet inte hur vi ska få tid… Det är mycket nu.
Nu ska jag sätta lite färg i ansiktet, har gått osminkad fööör länge nu, dags att bli människa igen
Detta är lite pinsamt men ändå så spektakulärt roligt så jag bara måste berätta! Dagen har gått i ett, har haft hela huvudet fullt med sysslor som jag bör ta tag i och självklart lyckas jag dra igång flera projekt samtidigt som alltid. Blir lika vimsigt varje gång men i slutändan har jag ändå fått det hela gjort. Nu till saken, jag skulle slå in Isabells julklapp samtidigt som hon drar i inslagspappret och vill självklart vara med. Det är ju trots allt hennes första jul så jag förstår hennes stora intresse. Hon biter på rullen med papper och får tag i saxen, tejpen, adresslapparna – ja, allt som ligger framme. Jag blir än mer stressad! Till slut får jag ihop det där paketet ändå och vidare till nästa sak att göra. Får en hel del gjort. Under tiden som går undrar jag var jag förlagt min mobil, letar men hittar den ingenstans men tänker inte så mycket mer på det. Väl vid lunchdags blir Isabell trött och tjurig, vi kastar i oss maten för nu vill Isabell sova middag. Vi sätter oss i fåtöljen i vardagsrummet som vi brukar när vi ska mysa till det och hon ska koppla av när hon vill somna. Så hör jag telefonen ringa men förstår inte till en början varifrån ringandet kommer… Jag lyssnar noga och fattar min tabbe. Jag har lyckats slagit in mobilen i julklappen och öppnar försiktigt på tejpen och letar inuti. Skrattar en stund för mig själv, hur lyckas man med nåt sånt??
Det är gråtrist ute idag men trots detta ska vi ta en liten promenad senare, för det är ju som man säger ”det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder”. Så länge det inte regnar är det lugnt. Annars vet jag inte riktigt vad jag sysselsätta oss med idag, ska leta reda på ljusstakar och julgardiner som jag ännu inte gjort. Jag vet var de är, frågan är bara om allt ligger kvar i kartongen jag lämnade dem i förra året. Det blir bara rörigare och rörigare ute på vinden… När vi flyttade hit ville jag ha det riktigt organiserat, möbler och stora grejor på ena vinden och kläder och kartonger på den andra. Tjo hej, det sket sig redan i starten! Min karl har så bråttom, han vill bara få undan allt som inte ska vara i lägenheten så han proppade in grejor hur som helst. Det står till och med en sopsäck med sånt som ska slängas där ute någonstans. Blir inte kul sen när det blir till att flytta härifrån. Men min karl har varit duktig oxå, en kväll röjde han undan på den ena vinden så att man kunde gå därinne. Dock var det ett tag sen nu och jag vettifan var vi får allt ifrån för nog har det tillkommit ännu mer skit.
Bellis sover middag, hon somnade i mitt knä medan jag sjöng ”Blinka lilla stjärna”. Det har visst blivit vår sång, hon kopplar av när hon hör den. Igår morse var vi på babysången. Väl där pratades det om att vi ska ha ett luciatåg för de små, alltså det är dem som får vara klädda som lucia, tärna, pepparkaksgubbe, tomte eller stjärngosse men det är ju vi föräldrar som får stå för skönsången. Den 8 december är det dags, efteråt blir det grötfest. Ska bli lite kul faktiskt. Jag hoppas att de andra mammorna joinar.
Jag passade på att träffa storasyster mitt på dagen igår, vi var hos Jonas och Emma för hon har ännu inte fått tag på egen lägenhet. Jag hoppas att det ordnar sig för henne snart. Efter det kom Mange och hämtade oss för vi skulle vara klockan 15.00 på BVC. Isabell väger nu 9, 8 kilo och är 74,5 centimeter lång så det var ett skönt besked att veta att hon växer som hon ska. Hon började hoppa ner ett ett streck på sin tillväxtkurva förra gången vi var där men nu följer hon den istället. Hon var ju stor när hon föddes men det börjar jämna till sig nu när hon inte ammar så mycket och har börjat röra på sig.
Måndag idag och jag känner mig riktigt, riktigt trött och jag vet inte varför. Sov inte så bra men det gör jag ju nästan aldrig numer så jag vet inte om det beror på det. Har tvättat upp en riktig monsterhög och kämpat nere i tvättstugan idag, allt för att hinna bli klar innan tvättiden tog slut. Den är nu över men jag har tvätt hänger i torkrummet ändå för hon som har tiden efteråt är inte ens hemma. Mina två älsklingar tar en tupplur, så väldans söta de är! Egentligen borde jag oxå slänga mig i vila men jag fastnade framför tv’n där det visades ”Förlossningskliniken”. Fick lite flashbacks men framför allt blickar jag framåt och undrar hur nästkommande förlösning kommer att te sig. Jag hoppas att det går bra! Nästa vecka är det dags för inskrivning på mödravården, vi får då vecka vilken vecka jag är i. Längtar!
I morgon ska vi till babyrytmiken och på eftermiddagen ska Bell till BVC för rutinkoll. Ska bli intressant att se hur mycket hon har vuxit på 6 veckor, sist hade hon ju bara gått upp 100 gram. Hon drar storlek 80 nu i varjefall, 74 börjar bli aningen för litet så nog har hon vuxit trots allt! Krypandet går utav bara farten och hon går nu längs möbler och allt hon får tag på, ett riktigt oromoment för balansen är inte så bra ännu så hon har slagit i det lilla huvudet några gånger. Man kan omöjligt vaka över henne 24 timmar om dygnet så olyckor händer men jag försöker att verkligen vara med när hon ställer sig upp. Men numer gör hon det titt som tätt och då är det inte lätt.
Helgen som gick var vi nere i Linköping och shoppade julklappar, vi har ALLA barnen klara. Phew! Resten är inte mycket så paniken inom mig vad det gäller julklappar är långt borta i år. Har en liten fundering på att köpa ett så kallat matset till Bell, vi har inga bestick eller tallrikar till henne när hon så småningom börjar äta mer och mer själv. Eller så får vi önska oss det av släkten. Vi hittade ett billigt Nintendo DS Lite med alla tillbehör och i nyskick på Tradera, så jag vet en som kommer hoppa av glädje på julafton Idag har jag slagit in alla klappar som vi har hemma och även skrivit de flesta julkorten. Känns skönt att ha det gjort. Vilken dag som helst nu ska jag ta mig ut på vinden och ta fram julgardiner och stakar för på söndag är det första advent. Tänka sig, vad fort det går!
Idag har jag varit såå duktig, har nämligen storstädat. Har försummat hemmet en tid nu, har helt enkelt inte haft lust med mer än det nödvändigaste men så fick jag ett ryck i morse. Känns bra nu efteråt.
Igår tillbringade jag och Bell mesta delen av dagen med Titti och Charlie från mammagruppen, vi lunchade, fikade, tog en långpromenad och avslutade med att gå till biblioteket. Det var riktigt trevligt! Jag drar mig oftast för såna saker som känns nya för mig, känner henne ju inte så bra men jag tog mig i kragen och tog bussen för att möta henne. Barnen hade väldigt skoj när vi lunchade, sen sov dem i omgångar. Det är alltid kul att träffa andra som befinner sig i samma stadie i livet och dessutom skiljer det ju bara några dagar på barnen. Samma med de andra pojkarna i mammagruppen.
Isabell hade 38 grader feber igår kväll, tror att det berodde på vaccinet. Jag gav lite alvedon på en tesked och efter det mådde hon bra, har inte känts varm eller hängig. Hon har börjat med ett speciellt ljud, ett ljud som jag ryser till av varje gång jag hör… Det låter som att hon får svårt att andas, hon låter så speciellt när hon tar i för att göra nummer två. Annars låter hon helt normalt. Det är så skumt. Igår fick hon dessutom in potatismos i ena ögat, jag satt och matade henne och som vanligt hamnar det ju lite varstans i ansiktet men så börjar hon gnida ögonen efter att ha fått mat på handen. Hon gned och gned och vi kunde ju inget göra. Hon blev helt röd i ögat och runt om men sen så gick det ju över.
The Cure – Friday I’m In Love.
Ikväll är det fredagsmyyys!! Vi ska in och handla senare för det blev inte av att jag gjorde det igår. Jag är så sugen på salta kex med olika sorters mjukostar, vindruvor och cider. Nam, nam! Vindruvor är som en drog, har man tagit en så kan man bara inte sluta…
Barnfamiljer kom och gick, det stod barnvagnar parkerade utanför, ytan gav mig inget märkvärt intryck – det är väl inne som jag märker av den dåliga stämningen, barn kommer bärandes av sina förtvivlade föräldrar med tårar längs kinderna och rödsprängda ögon. I den stora salen dit vi blir hänvisade är det fullt med folk, föräldrar med sina barn och sköterskor utpacerade vid små bord där det ligger sterila nålar. Barn skriker från alla håll… Jag känner hjärtat börjar slå hårt, ända upp i halsen känner jag den kraftiga pulsen och jag blir så vek. Benen nästan viker sig och min första tanke var ”nej, det här tänker jag inte utsätta vår dotter för” så jag är nära på att vända på klacken. Sen kommer jag på varför vi är där, den där förbannade svininfluensan! Jag tar av Isabell strumpbyxorna och går fram till en sköterska som ser ut att vara en som ska förklara vart man ska ta vägen. En sköterska står och vinkar vid ett bord, man hör inte vad nån säger så jag går dit istället. Isabell sitter i mitt knä och jag ser den långa nålen som ska föras in i hennes lilla lår. En känsla av avsky kommer över mig, VARFÖR tänker jag och jag blir nästan gråtfärdig. Vaccinet är på plats och Isabell skriker till men på bara någon sekund är allt bra igen. Jag ser föräldrar runt omkring som handskas med sina lite äldre barn, de som förstår vad de ska utsättas för. Ett plåster sätts på och jag går bortåt en aning stolt över vår dotters prestation, jag klär på henne så fort som möjligt för stämningen därinne gör mig fortfarande en aning illamående. Väl ute kipar jag efter andan och Isabell säger inte ett knyst, vi går upp mot centrum i väntan på att bli upphämtade och jag låter intrycken smälta i mitt huvud. Jag tittar på Isabell som sitter i vagnen med sin lilla vita basker och med Bosse i famnen, hon är så lugn och bara tittar ut som om ingenting har hänt. Eller så tänker hon liksom jag, vad har vi just varit med om? Det tar ett bra tag innan jag kan släppa det, håller oss utomhus för jag mår fortfarande så illa. Upplevelsen var så overklig, inget jag tidigare varit med om och inget jag trodde jag skulle få se i dagens Sverige. Kanske jag överreagerar eller så är jag bara så känslig för att jag är gravid, det har inte med själva sprutan att göra utan bara stämningen därinne… Det kändes som att vi blev kastade till ett u-land med massvaccination, sjukdomar, barndödlighet och missär. Man kan aldrig föreställa sig ett liv annat än det man lever, inte förrän man ser det med egna ögon kanske. Nu har jag inte sett någon missär tillvaro, bara en massa barn som vaccinerats mot en influensa men jag kan ändå få en hint av hur illa det är i vissa delar utav världen. Tänk att man är så uppslukad av sin egen lilla tillvaro, lever i en liten bubbla och inte förstår vad som sker runt omkring. Man får inte upp ögonen förrän det händer nåt utöver det vanliga. Jag är så glad att vi lever i Sverige, att våra barn får växa upp i ett välfärdsland. Tänk om det vore såhär bra runt om i världen… Tänk.
Så duktig, mammas tjej <3
sixxhundred