Sixxhundred

Det här med högtider älskar jag, det har kommit mer och mer kanske på grund av att man nu är mamma och förväntas föra nån sorts tradition till barnen. Men så var det det här med halloween… Vad göra? Hittills har jag inte gjort ett skvatt för att ”fira” eller vad man nu förväntas göra, har knappt ens reflekterat över att det faktiskt är halloween till helgen. Det enda vi pratat om, som vi visserligen gör varenda år den här helgen, är att gå till gravarna och göra fint. Tända ett ljus, lägga en krans eller en gravbukett. Det är tradition för mig och jag hoppas att våra barn i framtiden förknippar just den här helgen med det först och främst. Sen är ju halloween barnens högtid, liksom påsken. De får klä ut sig och äta godis. Det är ju det bästa som finns enligt barn! Så vad finns det att inte älska med den här helgen? Ju äldre Isabell och det kommande lilla pyret blir ju mer får vi börja ”fira” halloween. Göra pumplyktor, frossa i godis och klä ut dem. Min systerdotter är i Nyköping denna veckan och hade ingen att gå ”bus eller godis” tillsammans med, börjar förstå att dagens barn förknippar den här helgen med just det. Men visst, det är ju ingen skillnad mot vad barn associerar påsken med som EGENTLIGEN är en kristen högtid som de flesta svenskar firar trots sin passivitet gentemot den svenska kyrkan. Det är lite samma princip där vad det gäller påskkärringar och farandet till Blåkulla. Det är som att man avsiktligt vill skrämma barn. Så vad står halloweeen egentligen för? Någon som vet? Ja, jag vet inte och jag bryr mig inte heller. Enligt min mening är det främst handeln som vill öka konsumtionen… Men jag kan sträcka mig till att köpa ett gravljus, lite gottis och att se en rysare den här helgen. Kommande år blir det annorlunda, allt för barnen heter det ju…

Så var det torsdag helt plötsligt, den här veckan verkar bara svischa förbi… Föräldragruppen ska ses idag klockan 13 men jag vet inte om vi ska joina, har farit in till stan i två dagar nu och känner mest för en enkel hemmadag då jag får rå om min lilla skatt ordentligt. På det har natten inte bjudit på många timmar sömn, så värst pigg känner jag mig inte. Inte än. När Bell sover middag ska jag försöka krypa ner en stund för att orka med den här dagen. Senare har jag tänkt att jag ska baka lite bullar, får se hur det blir med det.

Ahaa, så till vad som hände igår onsdag. Jag tog med Bell till det där hälsosamtalet jag skulle på angående graviditeten. Väl där charmar hon ALLA, som vanligt. Vår ”nya” barnmorska är jättegullig och heter Elisabeth! Jag fick två blanketter som jag skulle fylla i tilll inskrivningen som äger rum den 3 december, då ska jag oxå ta med ett urinprov. Då det inte går att fastställa hur långt gången jag är så ska jag undersökas då, eventuellt av en läkare… Barnmorskan påpekade mitt höga blodtryck under den förra graviditeten och ville att vi skulle vara noga med att följa upp det den här gången. Så var det igång igen, SUCK! Igår kväll gick jag och tänkte lite, mindes den förra graviditetens baksidor och undrade vad vi har gett oss in på… Kanske vi skulle ha väntat några år? Klart man funderar men jag vet att vi kommer att klara det här!! Det var ju så gott som planerat, liksom förra gången hände det bara lite tidigare än vi hade kunnat tro.
Nu till den märkliga rubriken på det här inlägget Väl på lasarettet kliver min mormor in i samma hiss som mig på vägen upp. Båda blir så ställda utav mötet att vi knappt får fram några ord. Jag klappade henne på axeln och sa ta hand om dig så hörs vi när hon skulle gå ur. Det blev så konstigt. På väg ner på stan möter jag Mange i firmabilen och båda vinkar som besatta. Senare åker svärfar förbi i sin lilla caddy… Hm, man kan då börja undra om stan är FÖR liten eller om släkten är en aning FÖR stor. Men visst är det kul att stötas på, man ses ju inte så ofta annars. Vet inte varför, kanske för att man är så mitt uppe i sitt eget… Till exempel Manges mormor har jag inte träffat sen i maj månad Saknar henne massor men det har nu gått till en gräns då det har blivit så pinsamt att ringa… Jag pressar Mange lite på den fronten fastän jag vet hur det är, jag är inget vidare duktig på att kontakta min lilla mormor heller. Tyvärr. Då är det bra att man bor i en så liten stad så man kan springa på varandra då och då Nyköping rules!

Klockan är snart 10, har inget bättre för mig än att slå mig ner här framför skärmen ett slag. Isabell springer omkring i sin gåstol, hur lycklig som helst! Klockan 12.22 går bussen in till stan, ska till lasarettet eller rättare sagt mödravården för ett samtal. Vad göra tills dess? Solen skiner och man får en sån där härlig känsla av höst, bladen lyser gula och man kan börja ana trädens alltmer kala grenar. Snart är dock höstens dagar förbi, för det här året i varjefall, vi närmar oss vinter men än kan man inte känna kylan som bör vara så här års. Det är snart november och vi har ännu inte fått så många frostiga mornar. Snart ska vinterdäcken sättas på, ifall. Än tror jag snön dröjer men det kan bli halt på vägarna trots allt, i synnerhet här ute på landsvägarna. Hepp, dags för mellis nu

Natten som gick var den absolut bästa natten vad det gäller sammanhängande sömn sen Isabell kom till världen, hon somnade 20.00 och sov oavbrutet till klockan 05.00. Jag hoppas att den så kallade berömda 8 månaderskrisen är över nu, det är nämligen känt att barn i den här åldern sover mycket oroligt. De är väldigt sökande efter närhet och har separationsångest. Några nätter har jag låtit Isabell få sova emellan oss för då vet jag att hon inte vaknar lika lätt eller lika ofta. Får se hur den kommande natten ter sig… Håller tummarna för att det ska fortsätta i den här riktningen nu!

I morse tog vi bussen till stan för klockan 10.00 var det dags för babyrytmik. Väl där träffade vi några från föräldragruppen, det var kul att se dem för det var ett tag sen nu. Barnen växer så fort, man märker det inte så mycket på sin egna då man ser henne varje dag. Ibland när jag ser någon annan hålla i henne kan jag märka att hon växer, eller när hennes kläder blir för korta eller tajta. Här är en bild då vi hade skoj när jag skulle klä av henne sin klänning och den fastnade på huvudet

I morgon är det dags för mitt allra första besök på mödravården vad det gäller den här graviditeten, det är ett så kallat hälsosamtal vilket jag inte riktigt förstår vad det innebär. Var aldrig på nåt sånt när jag väntade Isabell. Kanske för att jag fick veta det i tredje månaden och att det då redan var dags för inskrivning. Jag antar att tiden i morgon ska ge mig information om kost och allmäntillstånd när man är gravid. Det mesta är färskt i minnet då det faktiskt inte var så värst länge sen jag gick med mage men är ju aldrig fel att uppdatera minnet en aning…

Jag tror att Nikki hade hicka igår när vi skulle sova, lät himla skumt. Här är en bild på dem små liven…

Min älskling jobbar länge idag. Saknar honom. Bellis har somnat och här sitter man alltså ensam och sakta men säkert börjar mörkret lägga sig, ganska mysigt. Snart är det november, sen december och jul – wiiee!!

Det är nämligen så att familjen Petersson/Bodin ska få tillökning i form av bebis nästa år… Tre blir asså fyra, eller ja fem när Emilia väl är här. Så Skodan blir full och det blir till att skaffa en till spjälsäng, matstol och en så kallad syskonvagn. Vi tog ett graviditetstest för en vecka sen idag, vi hade anat en tid att det var en bulle på jäsning och jag blev vansinnig här för att mina kläder börjar sitta för tajt och jag mår illa titt som tätt. Goda tecken på graviditet! Testet var som ni förstår positivt och Mange och jag tittade på varandra med stooora ögon, sen tittade vi på Isabell som satt och lekte på sin filt – att hon ska bli storasyster tog ändå en stund att smälta. Men vi är otroligt lyckliga och det var ju så gott som planerat, vi har sagt att ett lillasyskon kommer när det kommer. Att det skulle komma så här pass tidigt var ju ingen överraskning heller eftersom vi inte har försökt förhindra det direkt. Vi vet ju att vi vill ha fler barn, varför vänta? Tror att barnen kommer att ha mycket glädje av varandra när dem växer upp!! Den 3 december är det inskrivning på mödravården och undersökning, förhoppningsvis ser dem på ett ungefär hur långt gången jag är. Annars får vi vänta tills det blir ultraljudsundersökning. Jag har ju inte fått tillbaka min mens efter förlossningen därför är det svårt att avgöra när befruktningen kan ha skett. Vi får helt enkelt vänta och se. Själv tror jag att jag är kring andra eller tredje månaden…

Familjen.

Nu är det snorig barnnäsa IGEN, är ju bara några veckor sen senast… Fattar inte. Men antar att detta är ännu en av småbarnsförälderns baksidor! Virus sprider sig som just virus sprider sig och barn är mer mottagliga för det. Stackars lilla Isabell. Vi hade tänkt fara in till stan och gå på babyrytmiken idag men så blev det ju icke, lika bra att hålla sig inomhus så det går över så fort som möjligt. Förra gången hon var snuvig och hostig klädde jag på henne och gick ut ändå och den förkylningen ville inte släppa så den drogs vi med i 10 dagar typ. Kanske inte var så bra.

På söndag ska vi gratta min mormor som fyller 72 år, jag har skickat efter en present som jag hoppas innerligt att jag hinner få hem i brevlådan innan det är dags för kalaset. Annars får jag väl helt enkelt ge den vid ett senare tillfälle… Hon kommer att bli såå glad!! Det är nämligen en fotoalmanacka med kort på hela vår familj, en perfekt present till nån som har allt.

Min älskling ringde förut och sa att han kommer att göra mig såå lycklig idag, han har nämligen en överraskning till mig <3 Vad kan det vara? Mitt nyfikna lilla jag sätter igång och funderar, en bukett med blomster kanske? Det är typ det enda jag kan komma på. Brist på dålig fantasi eller hur? Jag har ingen aning om vad det kan vara, han är så hemlig min sambo och säger inte ett knyst, dessutom vet han hur jävla nyfiken jag är så han gör det ju med flit. Med det är mysigt och spännande samtidigt, vad skulle jag göra utan honom? Han piffar upp varenda vardag!

Lillan har precis somnat, helt av sig självt!! Lade henne i spjälsängen och satte på speldosan och hon vände och vred på sig men somnade till slut med Bosse i högsta hugg. Såå söt!! Ska försöka vara konsekvent, ska försöka sluta att amma henne dagtid. Hon måste sluta förknippa mjölken med sömn… Gäller bara att vara bestämd. Ammar fortfarande nattetid, vilket är meningen att jag ska försöka sluta med snart oxå. Jag vet att jag snackat om det lääänge men är man trött och gör ALLT för att få sova så tar man helst den lättaste vägen ut… I natt märkte jag att det inte var för att hon var hungrig, testade att ge välling men då fortsatte hon att skrika och tystnade så snart jag lade henne vid bröstet. Hon vaknade ofta i natt, vid 3.30 fick jag nog och lade henne bredvid mig i min säng där hon sov som en stock fram tills klockan 7 då vi gick upp. Natten dessförinnan gick det utmärkt, hon sov ortoligt när vi skulle lägga oss vid 22 tiden men sen sov hon bra och vaknade en gång vid 3. Förstå om jag mådde bättre än vanligt igår?! Idag har jag huvudvärk, antingen på grund av den dåliga sömnen eller så är det nåt så enkelt som vädret. Det är riktigt fuktigt och disigt ute idag. Tittar ut genom fönstret och ser inte långt…

Nybadad och frusen, sötare än sötast <3

Helgen som gått har varit… lugn. Detta trots att jag jobbade några timmar på lördagen. Väldigt skönt, fick tid med familjen och det är aldrig fel. Igår söndag var det underbart väder och vi bestämde oss för att ta en promenad i våra gamla hemkvarter, uppleva lite gamla minnen. Egentligen är det Mange som dras dit gång på gång men ju mer jag vistas där ju mer kan jag sakna just det området, vore guld om vi kunde finna en bostad där. Vi stannade till i en lekpark där vi ofta var med Emilia när hon var mindre och Isabell fick gunga av sig lite, det tyckte hon var jätteskoj! Sen var vi och handlade, såå gött att ha kyl och frys smockat med föda.
Nu är det ny vecka, nya tag! Idag bär det av till Franciskusgården för information om olycksfall med barn. Mange ska med, faktum är att han till och med kommer hem och duschar och hämtar oss så vi slipper ta bussen. Han är så rar som vill vara med på sånt här, det är bra så vi båda kan göra allt vi kan för att förebygga olyckor här hemma. Bell kryper nu Hon är såå duktig!! Det går sakta men säkert men snart får hon väl in en riktig snits på det där så måste se över alla tänkbara faror här hemma nu…
Det regnade tidigt i morse, tråkigt väder men ändå uppehåll. Var tydligen snöblandat när älsklingen åkte till yrket vid 7… Det är på gång nu, kylan och vintern… Brr!!