Sixxhundred

01:18 och jag kan inte sova. What to do? Det är så hett och så trångt, gluggarna vill helt enkelt inte gå ihop den här natten. Blev så illa tvungen att lägga Isabell i min säng på grund av hennes oroliga sömn, hon sov i haltimmesintervaller och gnydde därimellan. Lika bra att låta henne sova bredvid mig tänkte jag då. Sen ligger Ozzy och Nikki vid fotändan… Fick liksom kräla mig ur sängen för att undvika att väcka någon stackare. Nu sitter jag här, enda gången på läääänge som jag fått tid till det. Fullt ös hela dagarna! Emilia är här och ska vara så till nästa söndag. I morgon ska vi dra skapligt till en badplats eftersom solen bjuder på riktig sommarvärme denna veckan, blir väl inget bada för en badkruka som jag men ändå skönt att lapa lite sol och bättra på brännan en aning. Hoppas verkligen att jag orkar gå upp klockan 08.00 bara, hmm… Får se hur det blir med den saken. I morgon avslutar jag min penicillinkur, woohoo Hade halsont och mådde krassligt i över 2 veckor sen fick jag nog och åkte till vårdcentralen och läkaren där sa bara ”oj, vi behöver inte ens ta några prover på det där”. Hem och knapra 3 Kåvenpenintabletter per dag i 10 dagar. Nu mår jag prima! Att jag inte kollade upp det direkt, det är lätt att vara efterklok… Som tur är har i varjefall mina nära och kära klarat sig undan den där hemska halsflussen. Nu njuter jag av livet som sig bör för äntligen är sommaren här och jag hoppas att värmen håller i sig! Igår var vi på Gröna Lund HELA dagen, vi tog med granntjejen för att Emilia skulle ha någon att åka karusellerna med. Vi färdades med Djurgårdsfärjan och det var riktigt maxat. Isabell var helt gudomlig, sa inte ett pip på hela dagen. Antar att det fanns mycket intressant att se på, vilket även jag tyckte. En känsla av ålderdom kom över mig då det faktiskt var första gången jag var på ett nöjesfält utan att åka en enda attraktion… Håller jag på att växa upp kanske? Skulle antagligen må illa ändå… Midsommar har vi nu även lämnat bakom oss utan några smärre ångestattacker, vi går nu mot mörkare tider igen. Vi var bara hemma och firade med grannarna här på gården, väldigt lugnt och fridfullt. Jag plockade 7 sorters blommor för att lägga under huvudkudden så att jag skulle drömma om mannen med stort H, antar att jag redan funnit honom för i all sin hast glömde jag lägga de plockade blommorna på sin plats. Har väl kommit till frid i jakten på den stora kärleken så jag egentligen inte behöver hålla på med sånt där längre, behöver bara öppna ögonen så ser jag ju mannen i mitt liv liggandes bredvid snarkandes och med vidöppen mun. Så söt! Isabell växer och mår bra, hon har blivit riktigt stadig i kroppen och skrattar som aldrig tidigare. Hon älskar när man ägnar sig åt henne och jag gör allt jag kan för att få tid över till det. Jag menar, det är ju just det jag går hemma för. Hon vänder sig numera helt och hållet, från mage till rygg och vice versa. Hon kämpar och tar i, till slut klarar hon det och då får hon så mycket beröm. Ska nog försöka krypa ner intill henne nu, måste sova lite innan det är dags för nästa amningstillfälle. Men var ska jag hitta tröttheten när den för tillfället verkar ha gått och gömt sig? Suck! God natt Sverige.