Sixxhundred

Det har varit nåt varendaste dag denna veckan och jag känner mig helt slut i kroppen, måste ta det lugnt några timmar idag innan det är dags att fara igen. Ikväll ska vi nämligen på kalas då Jonas sambo Emma fyller år idag. Vi har inte ens köpt present än så jag känner paniken börjar krypa i kroppen En kväll i veckan åkte vi över till Robin och Anna, de bjöd på den smarrigaste äppelpaj jag någonsin stoppat i mig Mumma! Igår drog vi till Eskilstuna och skulle hälsa på Micke, han bjöd på käk och semla Vilka goda vänner vi har! Var hos barnmorskan igår, dock inte min gamla hederliga Anita utan en som hette Karin ringde mig och ville att jag skulle komma in tidigare så de kunde se mina värden. Sagt och gjort, jag tog mig in till stan till klockan 11.00 och gick en redig promenad från busshållsplatsen till lassarettet. Hade ingen äggvita kvar i urinen, wohooo Men blodtrycket var fortfarande lite för högt så hon sa att jag MÅSTE vila mycket nu innan det är dags. Hon var jättegullig! Efteråt gick jag tillbaka ner på stan och mötte upp Mange i firmabilen, han gav mig nyckeln till Skodan så jag kunde gå och sätta mig och vänta så jag slapp ta bussen hem. Snacka om jag var trött efter den lååånga promenixen!! Men det är aldrig fel att röra på sig Nehepp, om man ska ta och få i sig lite frulle nu rå. Hungrig!!

Har ingen direkt anledning, känner bara att gråten är nära och att skratta och le känns främmande på nåt vis. Man har sådana dagar ibland Kanske det vänder senare, vad vet jag? Det är i varje fall skönt att vara ensam en sådan här dag, Mange är iväg och jobbar och sliter. Duktiga karl! Tänkte skriva lite om vad som händer med den lille i magen denna vecka, som ju är vecka 35 i graviditeten Medelvikten på barnet är 2.5 kg och längden 46 cm. Längden på lårbenet är 66 mm. Huden är täckt av ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skyddar huden i fostervattnet. Navelsträngen är nästan en halv meter lång. Den är snurrad som en telefonsladd, elastisk och stark. Den allra sista delen av graviditeten närmar sig. Hos förstföderskan har barnet oftast lagt sig med huvudet fixerat ner i bäckenet. Det kan vara en av anledningarna till att det inte rör sig på samma sätt som tidigare. Det har inte längre samma svängrum. Barnet ökar i vikt med mellan 25 och 30 gram per dag och det börjar bli rejält trångt. Det räcker med att man känner liv varje dag. Många tycker att barnet har mer bestämda perioder, vanligen kvällstid, när det är som livligast. Man känner sig trött och har ont i både rygg och bäcken. Magen börjar bli stor och tung. Det är inte så konstigt om kvinnan känner sig obekväm. Kanske oroar man sig för att ha gått upp mycket i vikt. Det är inte så konstigt och det mesta är vätska som försvinner av sig själv efter förlossningen. Man ska absolut inte sluta äta eller försöka hålla igen. Mamman och barnet behöver mycket näring så här i slutet av graviditeten.
Här kommer bilder från vecka 34 och 35, väldigt snygga bilder av mig och magen iförd Manges läckra Katten Gustav-kalsonger, hehe


Vecka 34!



Vecka 35!

Hela hösten höll de på och krånglade med återbetalningar som var på tok för höga för min ekonomi, jag meddelande dem gång på gång att summorna de krävde var mycket mer än vad jag klarade av. Förklarade min situation och emellanåt verkade dem förstå och ändrade betalningsplanen men de sköt upp inbetalningarna så summan blev skyhög ändå för att de ville ha en viss summa för hela året. Eftersom jag pluggade i början på 2008 men hoppade av de studierna betalade jag inte tillbaka på mitt gamla lån förrän efter sommaren. Allt blev vilda västern! De krävde tillbaka pengar som de betalade ut i början på året samtidigt som de ville att jag skulle betala av en viss summa på det äldre lånet. Räkningarna som kom i slutet på 2008 blev alltså väldigt höga trots att jag sa till dem på CSN att min ekonomi inte är säker för tillfället. Idag kom årsbeskedet för 2009… Nu har de kommit fram till att jag betalade tillbaka för lite 2007, så jag ska betala tillbaka den mellanskillnaden och en summa för 2009 plus återkravet från 2008. Hur i helvete ska jag ha råd?? Den totala månadskostnaden enbart för CSN blir mellan 2000-2500 i månaden. Detta är pengar som jag inte har, speciellt nu som jag inte jobbar eller ens förväntas jobba under detta år. Sitter och väntar på pengar från Försäkringskassan, de strular med mina årsinkomstuppgifter för 2008 trots att mitt jobb har lagt fram alla uppgifter för dem redan. Siffrorna är desamma… Helt sjukt! Lär inte bli många tusenlappar därifrån men det är alltid nåt, pengar som skulle behövas till räkningar och sånt nu vid månadsskiftet. Men neeej… Åhh, blir bara så less!! Att vänta barn är inte en dans på rosor vad det gäller den ekonomiska biten och inte heller sen när barnet är fött. Dels blir det en kostnad med en extra familjemedlem men mindre pengar än man hade att röra sig med innan. Hur är det tänkt egentligen?? Vi ska sända in en ansökan om bostadsbidrag sen, får hoppas att det ger nåt i varje fall. Vi överlägger att ta ett lån med förmånlig ränta för att lösa bland annat mitt CSN-lån, vad som helst ger nog lägre månadskostnad än vad vi har idag! Men med dagens lågkonjuktur känns allt som handlar om pengar osäkert! Om man bara kunde vinna på en Triss-lott, 25000 kronor i månaden i 25 år vore ju inte helt fel

Vad har vi för förebilder för våra unga? Kroppsidealet idag är inte rimligt! Unga kvinnor lider av ätstörningar utan att knappt vara medvetna om det för att de har en förvrängd bild av sin egna kropp, de ser sig i spegeln och ser inte det som faktiskt reflekterar tillbaka. Ingen är någonsin nöjd och kommer någonsin att vara det, detta på grund av idealet som mer eller mindre påverkar oss överallt ifrån med dagens media. Det är inte riktigt klokt! Men det värsta utav allt är att detta inte ens undkommit en själv trots att jag vet att jag egentligen duger som jag är! Man är fåfäng, ytlig och har fördomar fastän man inte vill att det ska vara så. Blir glad inombords när jag ser människor på stan som klär sig såsom de vill klä sig, de är inga modeslavar och de bryr sig heller inte om hur de ser ut i andras ögon. Det är att stå på sig och vara sig själv och att dessutom gilla det. Om folk då har synpunkter på det och slänger iväg en taskig kommentar så hoppas jag verkligen att de inte tar åt sig. Man tycker att dagens förebilder ska tänka till lite med tanke på alla de unga tjejer och killar som är vilse i sig själva och samhället, de som mår dåligt av tron att de inte duger som de är. Tonåringar är förvirrade unga vuxna… Jag minns själv hur det var, det var en hemsk tid! Även fastän jag var trådsmal såg jag inget annat än fett i spegelbilden. Självkänslan var så låg som den kunde vara och inget hjälpte förrän man blev äldre och klokare, dock har man fortfarande den där bilden utav hur man SKA se ut för att anses som attraktiv och ALDRIG är man nöjd med den kropp man har. Men som tur är har jag i varje fall lärt mig att gilla mig själv och att inte bry mig så mycket om vad just andra tycker. Jag kan gå osminkad i mysbyxor på stan och trivas med mig själv! Är nog på rätt väg att växa upp och gilla läget, speciellt nu som min kropp inte alls är vad den en gång var eftersom jag snart går in i nionde månaden av graviditeten. Det är jobbigt vissa stunder att se sig i spegeln och inse att spegelbilden är jag, storlek mycket större men jag vet att det är för en bra sak. Det bästa som hänt mig faktiskt och då känner jag mig stolt. Livet raserar inte för att man inte anses vara snygg, en människa har så mycket mer än så! Synd bara på denna fixering vid just utseendet, alla ska vara snygga, smärta och livet ska vara perfekt. Man ska jobba heltid, göra karriär, hinna med ALLA sina relationer, tillfredsställa sin partner, ha tid för sina barn, träna, laga näringsrik och varierad kost, hålla ordning och reda i hemmet, hålla liv i sina hobbies och vara go’ och glad kexchoklad dygnets alla timmar. Tvreklamen visar tydligt på att det ska vara på det viset, har till och med på senare tid börjat visa alltmer reklam för piller hit och dit, vi människor ska må så bra och orka sååå mycket. Kvinnor och män ska idag ha samma förutsättningar, allt ska var så jämlikt som det bara går! Det är omöjligt, kvinnor är ju från Venus och män från Mars. Eller? Vi är helt olika, både fysikt och psykiskt. Kvinnor har väldigt höga krav på sig, de ska klara allt det som männen klarar och föda fram barn under tiden samtidigt som de ska vara snygga och se ut som 20 tills de blir 55-60 år. Vart är vi på väg?? Kan inte barn, tonåringar, kvinnor, män och gamla få vara sig själva?! Huvudsaken är hälsan, skit i resten!

Jag känner mig allmänt svag och matt i kroppen, har gjort det ett par dagar nu och fattar inte vad som är fel. Blir snurrig i skallen och nästan svimfärdig, har ont i huvudet och orkar knappt nåt. Äter mina järntabletter som jag ska så det kan inte vara det… Antar att bebben roffar åt sig mycket av den näringen jag stoppar i mig så jag måste äta regelbundet, är hungrig mest hela tiden. Jobbigt!! Försöker äta mycket frukt och dricker med jämna mellanrum. Att bli snurrig i bollen är bland det otäckaste jag vet, att svimma är ju ingen höjdare precis. Det kommer kanske att kännas såhär fram tills förlossningen… Vad vet jag? Men barnmorskan sa att mitt blodtryck var något bättre, kanske det går upp och ner… Ska tillbaka dit på fredag och kolla. Hm… Att allt bara inte kan gå bra!! Buhuu…

Ett ont litet orosmoln har befunnit sig över skallen på mig ett tag nu men det börjar klarna upp och jag kan äntligen andas ut. Var hos den välbesökta barnmorskan idag och mina värden var mycket bättre! Det känns väldigt bra, vilan har äntligen gett resultat Det är tråkigt men mycket nödvändigt, vilket jag har insett mer och mer nu. Jag behöver inte känna mig dum för att jag ligger några timmar mitt på blanka dagen och för att jag inte dammsuger, diskar och donar när jag går här hemma. Tvärtom. Fick ett ryck precis nyss och skulle sy lite på min symaskin men tyget visade sig inte räcka till. Tänkte sy lite påslakan till bebbens täcke. Ska rota fram tyger på vinden en dag och se vad jag göra Sen har jag tänkt plantera om krukväxterna oxå, kanske tar det i morgon… I helgen blir det nog av att hämta hem spjälsängen, då känns allt komplett inför bebbens hemkomst. Vi ska hälsa på mamma och Janne och eventuellt svänga förbi mormor och Börje för att hämta sängen. Mormor mår inte så bra, hon har problem med sitt hjärta Stackars!

Mamma & mormor!!

Har idag gått igenom alla babygrejor på riktigt, det var mysigt och tankarna satte igång och jag tänkte på hur första åsynen av vår bebis kommer att kännas. Första dygnet hemma med den. Första leendet… Giihh!! Längtar så det spritter i hela min gravida kropp! Är riktigt less på den här hyddan nu, önskar att det snart är över och att jag får krama om den lille där inne snart. Har idag packat en väska ifall färden till BB skulle infalla snart, skönt att vara förberedd. Gick igenom kläder och tanken slog mig att det faktiskt kan bli en flicka, vi har varit ganska inställda på att det är en pojk som väntas. Självklart blir vi lyckliga vad det än blir. Vi har ännu inte kommit fram till ett bra flicknamn, vi har varit inne på Isabel, Agnes och Alicia. Men jag vet inte… Vi får se. Liam blir det nog om det blir en pojke. Klurigt det där med namn Mange och jag var på Elgiganten idag för att Mange skulle förnya sitt mobilabonnemang, jag höll på att svimma där inne för magen var tom och blodsockret var därför lågt. Det var ganska otäckt, hatar den känslan! Jag gick och satte mig i en av deras fåtöljer och satt där tills Mange var klar. Är lite slarvig med måltiderna när man inte har så mycket hemhandlat… Fy, fyy!! I know!! Känner även att bebben tar mer av mina krafter och även näring nu när den växer så fort. Jag är hungrig mest hela tiden, samtidigt som jag inte kan käka alltför mycket på en gång eftersom magsäcken inte rymmer så mycket längre. Det är ju lite trångt i magen nu när livmodern är så stor. Har fått ännu mera bristningar nu, kan inte göra särskilt mycket för att förhindra det. Jag smörjer och smörjer för det kliar när det spänns ut men det verkar inte hjälpa. Antar att det är nåt jag kommer att få leva med, det är ju ändå ett tecken på att jag burit ett barn och utseendet är ju inte allt. Jag har ju mitt på det torra, hehe. Tack och lov!

Tur jag har dig gubben!

Har inte mycket för mig en kväll som denna, är ensammen här hemma och har aptråkigt rent ut sagt! Finns ju inte mycket att hitta på… Hm, fundrar på att kolla klart på en film som vi drog på igår men som Mange snarkade högt till Så antar att han inte misstycker att jag ser klart den själv. Filmen heter Resident Evil, ingen höjdare kanske men funkar i brist på annat. Mange jobbar nämligen kväll, slutar runt 1.00 i natt men då ligger jag väl och dreglar skönt på kudden, hihi. Har blivit så väldans kvällstrött! Har fått kontakt med två gamla barndomsvänner via Facebook, riktigt skoj Intressant att höra hur deras liv har levt på sen sist man hördes, vilket är några år sen nu. Vänner kan man väl aldrig få för många utav, gäller bara att vårda kontakten. Det kan jag ärligt säga att jag inte är nåt vidare duktig på… Tyvärr! Tur att det finns moderna medel som mejl, chat, communities och sånt annars skulle jag lätt glömma att höra av mig. Idag var jag nere på hotellet och skulle få tag på Agneta som är ekonomiansvarig men hon hade blivit magsjuk och gått hem i förmiddags… Det var dock kul att träffa alla de andra och de blev glada av att se mig oxå De tyckte magen hade vuxit enormt mycket sen sist, hihi! Håller verkligen med men antar att man märker skillnaden mer när man inte setts på ett tag. Ringde min kära mor igår, hon var så nyfiken på hur det hade gått hos barnmorskan. Hon och Janne är så söta och omtänksamma, det känns bra att familjen bryr sig så mycket om en. Vi skulle höras igen på torsdag då jag varit hos barnmorskan igen och så skulle vi eventuellt försöka ses nåt i helgen. Idag var det andra mötet på föräldragruppen, det var inte lika stelt. En riktigt trevlig stämning egentligen Vi pratade om smärtlindring och rädslor inför förlossningen, amning och så fick vi se en film om de första veckorna med spädbarnet. Undrar hur allt blir? Blir man en bra mamma? Alla påstår det nu men man vet ju inte förrän man är där. Tror att det är en roll som man växer in i, det går nog på ren instinkt att ta hand om sitt barn. Kärleken som man känner för barnet redan nu är ju obeskrivlig, längtar sååå efter att få hålla om den lilla rackaren. Samtidigt är man en aning skraj… Skumt det där… Man har ju aldrig nånsin tidigare varit med om nåt liknande. Att jag alltid trillar in på ämnet barn. Det tar upp väääldigt mycket av mina tankar just nu… Det är stort

En bild på mig…