Sixxhundred

Hm… Hur fasen firar man vad man numer kalla ”Halloween”?? Klär ut sig till nåt spooky och går på maskerad?? Laddar med en massa skräckfilmer och skrämmer sig själv i höstmörkret?? Köper pumpa och pysslar om den till en skrämmande lykta?? Köper hem en massa godis I FALL det kommer några barn och frågar ”bus eller godis”?? Jag tror jag satsar på det man gjorde när jag själv växte upp, köper en gravdekoration och ett ljus och åker till kyrkogården och tänker på våra kära men avlivna anhöriga. Jag kanske är gammaldags Men jag tycker ändå att All Helgons Dag ska ägnas till de som ligger och vilar i graven. Min farmor och farfar till exempel. Manges mamma är en som ofta kommer upp i tankarna, vill verkligen ägna All Helgons Dag åt nåt som betyder nåt. Visst att barnen kanske finner Halloween roligt för att då får de klä ut sig och käka godis… Låter ungefär som skärtorsdag Idag är det dock endast fredag, jag har varit hemma idag och igår från jobbet. Har sträckt ryggen på nåt vänster Gör skitont emellanåt!! Det var min chef som själv sa att jag skulle vara hemma och vila upp mig och så bytte hon min kommande måndag mot onsdagen för att det då inte är lika tungt. Gulligt tycker jag Men på måndag blir det inte lugnt ändå, då bär det av till Svärta Då ska vi ÄNTLIGEN flytta!! Vi har fått in en ny hyresgäst i vår etta, hon flyttar in om en vecka så vi har tid på oss att stånka med grejjor och städa efter oss. På måndag åker min kära mor och Janne till Cypern Skööönt!! Bara lite avis, hehe Nerå, det är dem väl unt Mina utlandsresor kommer väl de oxå, när man är förmögen och äldre förmodligen Nu har vi bebbe i sikte så sånt kan vi inte lägga pengarana på heller. Mange är och hämtar dotra… Passar kanske inte så bra just denna helg men jag har ingen talan vad det gäller hans umgänge… Det känns så i varje fall. Det känns bara jobbigt när vi fortfarande bor i den här lilla lyan och har kartonger upp till väggarna… Allt är en enda röra!! Sen tillåter vår ekonomi inte dessa resor fram och tillbaka till Borlänge heller. Det blir ju fyra vändor på tre dagar… Ajja… Det där får bli hans beskymmer eftersom han ändå inte lyssnar på mig vad det gäller det där. Visst förstår jag att han vill träffa sin dotter men man får anppassa sig lite till livet i övrigt. I dag kom första snön, känns mysko men härligt! Jag var en sväng på stan, skulle kolla på jacka… Min jacka täcker inte över min gravidmage och det är svinkallt!! Dessutom har jag inga skor… Jag har inte unnat mig själv något på evigheter. Men så är det ju när man inte har ekonomin… Jag hoppas att den blir till det bättre. Jag hittade i varje fall inget som passade… Det var för dyrt. Uscha, idag är en sån dag då jag bara vill krypa ur skinnet och försvinna Man har såna dar… Hoppas på att i morgon blir en bättre dag.

Tiden går så jävla fort när man inte tänker på det, jag är i andra hälften av graviditeten och magen står åt alla håll. Jag vägde mig igår… Usch, säger jag bara. Har inte riktigt vågat, det var ett tag sen jag ställde mig på vågen och fick en smärre chock när siffrorna steg igår. Det är ju självklart att man lägger på sig när man har bulle i ugnen men jag hoppas att det inte blir mycket till. Tror i och för sig inte att jag kommer ha särskilt svårt att gå ner dessa oönskade kilon efter graviditeten, brukar gå ganska bra när jag bestämt mig för något. Innan jag blev med barn vägde jag 55 kilo, nu väger jag 69 kilo… Känner ju att det inte bara är magen som växer, sväller upp hela jag Anar att jag har vätska i kroppen oxå, benen och fötterna är otroligt svullna efter en dags spring. Sen har jag även problem med att fingrarna domnar och sväller. Det ska tydligen vara nerver som hamnar i kläm. Det är främst på nätterna men visar sig mer och mer på dagtid nu. Jag börjar vänja mig vid sparkarna nu i varje fall, tycker faktiskt om känslan när bebben gör sig påmind Kan tänka mig att det känns skönt för Mange oxå, då det blir mer verkligt att det faktiskt är ett liv därinne. Nu om vad som händer och fötter innanför bukväggen!! Barnets sinnen mognar och utvecklas för varje dag. Det känner med sina händer över ansiktet och kroppen. Smaklökarna på tungan utvecklas. Ögonlocken är fortfarande slutna. Man kanske upplever att barnet är mest aktivt när man själv vilar. Det är vanligt att barnet vaggas till sömns när mamman rör sig. När barnet är fött kanske föräldrarna upplever att barnet har kvar sin egen dygnsrytm. Det kan ta ett par månader för den nyfödda att anpassa sig och ställa om sig till våran sovrytm. Barnet har nu lite hår och nackvirveln syns tydligt. Dess hjärta slår ungefär dubbelt så fort som mammans. De små öronen är mjuka men färdigformade och det hör allt mer av sin omgivning. Många menar att barnet har en fömåga att minnas röster och speciella musikstycken om man spelar de ofta under graviditeten. Huden är fortfarande tunn och rödaktig på grund av de ytligt liggande blodkärlen och att det inte lagt på sig något underhudsfett än. Livmoderns övre kant når en bit ovanför naveln och det går att se utanpå magen när barnet rör sig. Mammans tandkött kan vara svullet, kanske blöder det lite när man borstar tänderna. De flesta gravida mår fortfarande bra vid den här tiden  

Här är en bild från vecka 12 – länge sen

Detta är från vecka 20… 2 veckor sen asså

Dessa 2 bilder är från vecka 21.

Ska ta bilder vecka för vecka nu, spännande tid framöver!! Vecka 22 kommer inom kort  

« Föregående veckaNästa vecka »

Det var länge sen jag var ensam sist, det känns lite skumt men samtidigt njuter jag av endast min egen närvaro. Ja, och bebben i magen förstås… Och kissekatterna. Jag är en person som kräver tid för mig själv när jag behöver det och skäms inte för att säga till när det är dags. Det är bara sån jag är, har alltid varit och kommer säkert alltid att vara. Att bo tillsammans i en etta på 38 kvm kan ibland verka kvävande men Mange och jag känner varandra så bra att vi vet vad som krävs för att förhindra tjat och gnabb. Just nu är han uppe i Borlänge och ska lämna av Emilia klockan 19.00. Jag tycker inte om att han åker ensam, vet inte vad som kan hända honom dels vid överlämningen och på vägen. Jag är orolig. Han och exet drar inte jämt precis, det har varit mycket skit genom åren och han känner sig verkligen inte trygg vid de tillfällen de tvingas träffas. Men, men… Man hoppas att människan förstår bättre än att tjafsa eller göra nåt ännu värre inför Emilia i varje fall. Jag har jobbat heela helgen så jag har inte varit hemma så mycket, tror att det är bra när Mange och Emilia får kvalitetstid tillsammans. Det är ju ändå det som är meningen med dessa umgängestillfällena. Men tycker fortfarande att var tredje veckoslut är tokigt att sitta och köra 120 mil, tycker att umgänget ska ändras till lov och storhelger… Men är man tvär så… Stackars Mange! Det verkar som att hon gör allt för att jävlas med honom, visst han träffar sin dotra kontinuerligt men hur mycket får man ut av en helg då fredag och söndag framför allt består av resan…? Det värsta är att Mange inte får mycket uppskattning för sitt slit att vara en pappa till lags, Emilia tjafsar en massa under tiden hon är här. Det är riktigt tråkigt. Klart hon oxå tycker att åkandet är tråkigt och tröttsamt… Det skulle väl vem som helst tycka och barn är ju så till naturen. Men det finns ändå inget nån kan göra för att påverka, jag har nämligen försökt! Jag skulle i varje fall aldrig missunna mina barn en fin relation till sin pappa (Mange asså). Jag vill att de ska vara lika mycket hos och känna likadant inför mamma som pappa, detta kan jag lova även om det skulle gå så illa att vi en dag måste gå skilda håll. Man kan ju inte tänka på sig själv när barn är inblandade. Har man en gång varit två om att sätta ett eller flera barn till världen så måste man kunna kompromissa och båda se till vad som är bäst för barnen. Min värsta mardröm är att Mange lämnar mig och att jag blir ensamstående mamma… Man kan aldrig veta, hur starka känslorna än verkar vara så kan de svalna. Tyvärr händer det många i dagens samhälle, många skiljer sig och skaffar barn med flera. Jag vill tro på kärnfamiljen – mamma, pappa, barn. Den stora kärleken! Den finns, man får bara kämpa lite emellanåt och tro på det man har. Sluta vara egoistisk helt enkelt Om man inte mår dåligt, eller far illa på nåt vis förstås. Jag mår hur bra som helst. Men min oro skiner igenom speciellt nu när jag är gravid, mer rädd än nånsin att bli lämnad. Jag drömmer mardrömmar om att Mange ska falla för nån annan. Det låter helt sjukt!! Men har hört att andra gravida kvinnor känt samma känsla och drömt liknande drömmar. Så jag kanske inte är helt rubbad, haha Jag är ingen svartsjuk person, jag litar blint på min Mange och har alltid låtit honom sköta sitt och vet att om han nu inte vill ha mig så säger han till innan han sårar mig genom nåt så dumt som otrohet. Han är inte sån och han respekterar mig. Så jag förstår inte varför jag drömmer som jag gör! När jag vaknar är jag dessutom tjurig på honom för det JAG har drömt. Låter ännu löjligare!!! Hahaha När jag berättade för honom så sa han ”vilken tur att det bara var en dröm då” och kramade mig. Han är så söt. Sen har jag drömt en hel del om pappsen oxå… Mardrömmar och fina drömmar. Det blir så ibland, han är ju ändå min pappa och nånstans därinne har jag honom för jämnan fastän tankarna inte alltid är hos honom. Jag saknar honom, eller en del utav honom i varje fall. Den roliga pappan som bjöd på sig själv och skrattade och var snäll. Inte den som nedvärderade, drack och var dum. Men vad jag förstått har han bara blivit värre, så jag ser ingen större mening med att anstränga mig med att kontakta honom. Då skulle allt det jag jobbat på de senaste 7 åren kollapsa, jag skulle kanske inte vara mig själv längre då. Det är jag rädd för. Jag är nöjd med den jag lyckats bli sen jag drog hemifrån för 7 år sen. Även om han gjort mig mycket illa och tryckt ner mig och mina syskon genom vår uppväxt så älskar jag honom för att han ändå fanns där och emellanåt var en bra pappa åt oss. Jag försöker att bara tänka på det positiva, att gräva ner sig är inte min stil. Jag har alltid rest mig! Min pappa var hård när jag var liten, man fick inget – man förtjänade det. Jag ska lära mina barn samma principer som han ville få fram, dock gjorde han det på fel sätt. Jag kommer älska mina barn mer än livet och alltid se till att de mår bra, får kärlek och en trygg uppväxt! Jag längtar till februari då min lilla älskling kommer ut <3

Idag har jag jobbat och jag är helt slut!! Det känns i hela kroppen, från topp till tå!! Ska jobba heeela helgen… *suck* Men samtidigt är det skönt att träffa lite folk, klarar ju inte av att gå hemma i längden. Det är såå tråkigt. På måndag ska vi till mamma och Janne. På torsdag är det visning på vår lägenhet. Jag hoppas att vi blir av med den tills vi flyttar till den nya, annars blir det dyrt… Men det var 81 intressenter så jag tror inte att det ska vara några problem. Ikväll händer det inte så mycket. Blir tecknat på TV för Emilia är här Vi laddade ner filmen Mirrors igår, blir väl till att bli lite skraj och titta på den. Fick låna en gördel av en jobbarkompis idag Den var ganska bekväm, får ta till den lite längre fram – i varje fall när jag jobbar.

Vi var på ultraljudsundersökning den 2008-09-22, det var något av det häftigaste jag någonsin upplevt! Kunde inte sluta stirra på monitorn där vårt barn rörde sig, vinkade, lipade, hickade och sög på tummen. Det hände sååå mycket under den lilla stunden vi var där. Trodde dock att tanken på att jag faktiskt har ett barn i magen skulle kännas mer verklig efter att ha sett den men nej… Jag vet inte, det var bara svårt att begripa. Men igår hände det, jag kände den första sparken och nu känner jag mig mer och mer som en blivande mamma. Mange kände det också, det kändes allmänt livligt inuti buken under gårdagen. Idag har det varit lugnare. Magen växer och jag blir alltmer orörlig, hehe. Men så är det ju. Jag knaprar järntabletter oxå då jag har järnbrist. Det är otäckt för jag känner mig yr i bollen bara jag är uppe och går. Jag jobbar fortfarande, typ 3-4 dagar i veckan. Det känns bra men visst är det tungt emellanåt men jag försöker verkligen att inte stressa och inte bära mer än vad jag måste. Mina arbetskompisar underlättar mycket för mig och det känns skönt Min barnmorska föreslog att jag från och med 1 januari innehar havandeskapspenning för säkerhets skull. Jag hoppas att jag kan arbeta tills dess… Har nämligen känt sammandragningar och foglossning, har gjort det bra länge nu och är lite orolig för att jag ska föda för tidigt. Just nu är jag i vecka 19, slutet på fjärde månaden asså Vi har fått en ny lägenhet förresten Vi flyttar vecka 44!! Den ligger i Svärta, precis vid kyrkan. Väldigt fräsch och rymlig, jag längtar!! Men faan, vad kostnader det blir i och med flytt! Uscha!! Just nu har vi det väldigt snålt med casch eftersom min snutt blev av med jobbet i mitten på augusti… Och hans a-kassa strular… Jag hoppas att han får jobb snart, både han och jag mår bättre av det. Han har sökt tre jobb i Stockholmsområdet, blir en bit att åka men det finns fan inga jobb i Nyköping. Han säger att han ska hoppa på nåt och så fortsätter han söka under tiden. Låter inte helt fel. Jenny har fått hem Nellsan nu oxå, känns som en sten som föll från bröstet. Nu slipper jag vara orolig för den lille tösen och nu är det mycket lättare att ses. De bor visserligen i Södertälje men… Mange och jag var och hälsade på Jenny däruppe i söndags, hon verkar må bättre nu än vad hon gjort på sistone. Sen pratatde jag med storebror igår Det var riktigt skoj, vi har så dålig kontakt nu tyvärr. Han sa i varje fall att i jul ska vi kunna ses allihopa Ser verkligen fram emot det! Igår kom mormor och hälsade på oxå, sen skjutsade vi hem henne och hon bjöd oss på mat. Det var riktigt trevligt! Hade inte träffat dem på bra länge heller. Vi ska dit nästa gång då hon fyller år, typ om 2 veckor. Jag hoppas att man kan försöka fortsätta ses mer regelbundet. Hm, vad har mer hänt då? Kommer inte på nåt direkt…

Här suger den lille på tummen, gulligt va?

Här är den igen <3